Första intrycket: Secret of Mana

20 05 2009

titlescreen

Egentligen är det kanske lite för tidigt för en text om mina första intryck nu, med tanke på spelets längd och det faktum att jag endast spelat i ca. 5 timmar. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta att ta mig igenom Secret of Mana, dessutom ska jag enligt planen göra två genomspelningar, en ensam och en andra tillsammans med en kompis (vi känner honom som Jonas) Men jag gör ett försök ändå, tanken med denna texter är ju trots allt att de ska reflektera de första tankarna jag får kring spelet.

Som ni kanske känner till så är RPG en genre som jag personligen är väldigt obevandrad i. Secret of Mana blir min totalt andra genomspelning i ett RPG, och därmed har jag inte så mycket paralleller att dra med andra, liknande spel. Det finns dock en del element som skiljer detta spel ur mängden. Först och främst har vi stridssystemet, som istället för att vara turordningsbaserat i detta fall är aktivt, vilket innebär att du ej går till en annan skärm i strider, allt sker ur samma perspektiv och dina fiender kan precis som du röra sig fritt på skärmen (till en viss mån). Spelsättet blir med det mer likt Zelda än t.ex. Final Fantasy. Efter du attackerat med något av dina vapen tar det en stund innan du och ditt vapen kan attackera med full styrka igen. Denna funktion ger en strategisk dimension, och förhindrar samtidigt att man spelar spelet som ett hack ‘n slash.

1boss

Första bossen möter man väldigt tidigt, och boss-temat är en musikslinga som sätter sig med en gång.

Det är en sockersöt värld som bemöter mig i Secret of Mana. Färgvalet känns ultrajapanskt och hittills har allt sett väldigt vackert ut. Detaljrikedomen i grafiken är också värd att nämna, då den ligger på högsta möjliga nivå, och är minst sagt imponerande.

Musiken är också helt klart bra, dock inte så episk som jag kanske förväntat mig, men vi kommer troligtvis till det senare i spelet. Boss-temat är dock ett undantag, och jag älskar verkligen det skräniga och smått panikartade soundet. Som jag tidigare nämnde så har jag också endast nosat på spelet, och även om musiken stundtals känns rätt tunn så är den genomgående känslan att större saker snart kommer hända.

Storyn tar givetvis en stor plats i denna typ av spel, och den i detta spel känns om än lite standardmässig så fortfarande bra och djup. Du spelar en liten pojke, namnet är spelarens val, som efter ha hittat och flyttat på ett magiskt svärd blir anklagad för att ha väckt ondska i världen igen, och därav deporterad från din by. Där tar själva berätelsen igång, och jag tror inte jag ska gå in mer på storyn just i detta inlägg.

Som jag sa tidigare, det kommer ta sin tid att sammanfatta detta spel. Dels är ett långt spel, dessutom ska jag spela igenom det två gånger. Därav kommer aktiviteten på denna sida gå ner under den närmaste tiden. Vi får se när jag återvänder, det kan hända att jag faktiskt har ett par ess i min rockärm. Fram till nästa gång, tack för mig!





Sammanfattning: Super Mario RPG

12 03 2009

supermariorpgsnescoverartusFakta:
Titel: Super Mario RPG: Legend of the Seven Stars
Konsol: SNES
Utvecklare: Square
Utgivare: Nintendo
Utgivningsår: 1996 (USA, JAP)
Emulering: Nintendo Virtual Console
Antal spelare: 1
Total speltid: ca. 19 timmar och 40 minuter

Det var ett medvetet drag för mig att inleda min resa med ett RPG, eftersom det är en genre jag är väldigt obekant med, men som innehåller många stora tittlar som jag aldrig spelat. Lotten föll på Super Mario RPG då det dels har fått väldigt bra omdöme från en stort sett enad kritikerkår, samt att det är enkelt för nybörjaren, mig, att komma in i och förstå. Och jag ska säga med en gång att det inte var svårt, men jag vill nog inte sträcka mig så långt och säga att det var lätt heller. Läs hela inlägget här »





Statusrapport: Min plånbok blev plötsligt lite tunnare..

4 03 2009

wiipointsSuper Mario RPG tar tid! Dels är det i sig ett tidskrävande spel, dels har jag jobbat sjukt mycket de närmaste dagarna, och en sista anledning stavas Killzone 2. Hade inga planer att spela spelet den här veckan innan helgen, men eftersom jag har världens bästa flickvän så fick jag spelet i fredags. Och naturligtvis kan jag inte låta bli det, vilket sidosätter Super Mario RPG.

Men jag ska rycka tag i det senare idag, och försöka avsluta spelet innan helgen. Sen kommer äntligen en sammanfattning upp, och efter det ska jag ta itu med nästa spel. Vilket spel det blir är inte bestämt ännu, och jag överväger att sätta ihop en omröstning där ni får rösta på vilket spel jag ska ge mig in på. Vad tror ni om det?

Jag är dock redan förberred. Här om dagen smet jag in på VC och laddade in lite mer pengar på mitt konto, och laddade samtidigt ner ActRaiser och Secret of Mana, eftersom de spelen redan är spikade för genomspelning så småningom. Nu ska jag återgå till Killzone 2. Fram till nästa gång, ha det fint!

//Anders Brunlöf





Första intrycket: Super Mario RPG

26 02 2009

startscreenFörsta spelet i min resa blev alltså Super Mario RPG till SNES. Detta av flera anledningar. Den praktiska anledningen är att jag redan har laddat ner spelet till mitt Wii från VC, därmed var det bara att sätta sig ner och spela spelet. En annan anledning är att RPG är något som jag inte alls har mycket erfarenhet från, men som jag kommer fokusera relativt mycket på under min resa.

Jag har tidigare spelat liknande spel, såsom Paper Mario till N64 och Super Paper Mario till Wii. Det slog mig dock rätt tidigt att det här inte var samma sak. För det första så är det enligt mitt tycke mycket svårare. Jag har, ca. en timme in i spelet, fått game over ett flertal gånger. Om det verkligen handlar om spelets svårighetsgrad eller snarare om min ovana vid RPG-spel vet jag inte.

Hittills har jag dock mestadels haft kul med spelet, precis som jag trodde.Visst, det är frusterande att dö gång på gång men oftast förlåter man spelet lika fort då det är relativt generöst med sparpunkter.

Jag ska nu försöka plöja igenom spelet under de kommande dagarna, så återkommer jag med en fullständig sammanfattning när spelet är avklarat.

//Anders Brunlöf





Retroresan, Prolog

24 02 2009

Call of Duty 4: Modern WarfareDet är jättekul att se hur långt tv-spel har kommit i utvecklingen, hur realistiskt och effektfullt ett tv-spel faktiskt kan vara. Idag kan man t.o.m. få en bättre hälsa av att spela vissa spel.

Det är dock inte det den här bloggen handlar om. Här ska jag istället göra ett återbesök i de titlar som var med och lade grunden för hur tv-spel skulle komma att bli. De spel som slår an en nostalgisk ton inom de flesta av oss. Det som gör det här projektet spännande är att jag inte har någon förtryckt lista med spel som jag måste spela igenom. Jag har heller ingen tidsram för hur länge jag ska hålla på, eller hur ofta. Jag kommer istället att spela det jag känner för, när jag känner för det. Projektet kommer sedan att hållas igång så länge det känns roligt och givande.

mario3Jag erbjuder er nu chansen att följa med mig på en resa genom spelvärlden. Under de närmaste veckorna, månaderna, åren, ska jag jaga rätt på de titlar som får oss att le, och försöka vara så rättvis och korrekt som möjligt åt de spel som kanske inte åldrats med lika mycket värdighet.

Jag slår nu upp portarna för denna blogg, och hälsar er välkommen till min retroresa!

//Anders Brunlöf








Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.