Sammanfattning: Earthworm Jim

Fakta:
Titel: Earthworm Jim
Konsol: Sega Mega Drive
Utvecklare: Shiny Entertainment
Utgivare: Virgin Interactive (EU)
Utgivningsår: 1994
Emulering: Nintendo Virtual Console
Antal spelare: 1
Total speltid: ca. 10 timmar

När man bara ägde en av de två dominerande konsolerna under den fjärde generationens tv-spel, fanns det ofta stunder då man suktade efter det gräs som fanns på den andra sidan. Sonic såg häftig ut och verkade på förhand som en mycket coolare (och därmed bättre) karaktär än Mario, en svart konsol var mycket tuffare än en grå, och spelen hade generellt en förmåga att verka häftigare på Sega’s maskin än på mitt Super Nintendo. Jag minns bl.a. hur jag satt och läste om spelet Eartworm Jim, som beskrevs som det coolaste spelet någonsin, och bilderna i tidningen var inte direkt motbevisande.

Spelet kom ju senare att släppas även på ”min” konsol, detta var  dock i Januari och därmed efter både min födelsedag och julafton. Jag suktade väldigt mycket efter spelet, men köpte eller fick det aldrig. Istället fick jag pröva det först några år senare, hos en kompis till en kompis till en kompis eller något i den stilen. Jag spelade det dock aldrig tillräckligt mycket för att få någon vidare uppfattning kring spelet. Detta tills nu.

Första intrycket: Earthworm Jim

Earthworm Jim är ett spel jag spelat en hel del tidigare, men då på mitt SNES. Den version som finns tillgänglig på Virtual Console är dock den som gjorde sig känd på Sega Mega Drive, och även om skillnaderna är minimala, så finns de där. Först och främst så hörs det tidigt att ljudchipet som Mega Drive utrustades med inte riktigt når upp till SNES nivå. Musiken är fortfarande bra, men inte lika kristallklar och svängig som på Nintendo’s motsvarighet. Dock innehåller Mega Drive-versionen av spelet en bana mer, och släpptes faktiskt nästan ett helt år innan SNES-versionen.

Earthworm Jim var på många sätt ett viktigt spel för industrin. Många anser bl.a. att det var det första plattformspelet utvecklat utanför Japan’s gränser som nådde kommersiell framgång. Spelet fick en rad uppföljare efter succén, och även en egen tv-serie, actionfigurer och kläder prydda med den galne masken.

En av de faktorer som bidrog till spelets framgång var helt klart humorn. Fortfarande idag får Jim’s lite skitnödiga framtoning mig att le, och alla minst sagt färgstarka karaktärer i spelet roar mig lika mycket nu som då. Dock är allt inte så perfekt som man kanske vill minnas det. Kontrollen gör sitt jobb, men skapar ibland frustration då den är oprecis och känns lite utdaterad. Framförallt då många av de fiender du stöter på är väldigt snabba och rörliga.

Detta kan ju faktiskt vara en vanesak också, detta återstår att se. Som jag minns det så tog det inte sådan lång tid att ta sig genom spelet back in the day, så även om jag idag inte håller samma klass så är nog spelet utspelat snart och klart för dissekering. Fram till dess, ha det fint!

//Anders Brunlöf

Retroresan, Prolog

Det är jättekul att se hur långt tv-spel har kommit i utvecklingen, hur realistiskt och effektfullt ett tv-spel faktiskt kan vara. Idag kan man t.o.m. få en bättre hälsa av att spela vissa spel.

Det är dock inte det den här bloggen handlar om. Här ska jag istället göra ett återbesök i de titlar som var med och lade grunden för hur tv-spel skulle komma att bli. De spel som slår an en nostalgisk ton inom de flesta av oss. Det som gör det här projektet spännande är att jag inte har någon förtryckt lista med spel som jag måste spela igenom. Jag har heller ingen tidsram för hur länge jag ska hålla på, eller hur ofta. Jag kommer istället att spela det jag känner för, när jag känner för det. Projektet kommer sedan att hållas igång så länge det känns roligt och givande.

Jag erbjuder er nu chansen att följa med mig på en resa genom spelvärlden. Under de närmaste veckorna, månaderna, åren, ska jag jaga rätt på de titlar som får oss att le, och försöka vara så rättvis och korrekt som möjligt åt de spel som kanske inte åldrats med lika mycket värdighet.

Jag slår nu upp portarna för denna blogg, och hälsar er välkommen till min retroresa!

//Anders Brunlöf