Första intrycket: Secret of Mana

Egentligen är det kanske lite för tidigt för en text om mina första intryck nu, med tanke på spelets längd och det faktum att jag endast spelat i ca. 5 timmar. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta att ta mig igenom Secret of Mana, dessutom ska jag enligt planen göra två genomspelningar, en ensam och en andra tillsammans med en kompis (vi känner honom som Jonas) Men jag gör ett försök ändå, tanken med denna texter är ju trots allt att de ska reflektera de första tankarna jag får kring spelet.

Som ni kanske känner till så är RPG en genre som jag personligen är väldigt obevandrad i. Secret of Mana blir min totalt andra genomspelning i ett RPG, och därmed har jag inte så mycket paralleller att dra med andra, liknande spel. Det finns dock en del element som skiljer detta spel ur mängden. Först och främst har vi stridssystemet, som istället för att vara turordningsbaserat i detta fall är aktivt, vilket innebär att du ej går till en annan skärm i strider, allt sker ur samma perspektiv och dina fiender kan precis som du röra sig fritt på skärmen (till en viss mån). Spelsättet blir med det mer likt Zelda än t.ex. Final Fantasy. Efter du attackerat med något av dina vapen tar det en stund innan du och ditt vapen kan attackera med full styrka igen. Denna funktion ger en strategisk dimension, och förhindrar samtidigt att man spelar spelet som ett hack ‘n slash.

Första bossen möter man väldigt tidigt, och boss-temat är en musikslinga som sätter sig med en gång.

Det är en sockersöt värld som bemöter mig i Secret of Mana. Färgvalet känns ultrajapanskt och hittills har allt sett väldigt vackert ut. Detaljrikedomen i grafiken är också värd att nämna, då den ligger på högsta möjliga nivå, och är minst sagt imponerande.

Musiken är också helt klart bra, dock inte så episk som jag kanske förväntat mig, men vi kommer troligtvis till det senare i spelet. Boss-temat är dock ett undantag, och jag älskar verkligen det skräniga och smått panikartade soundet. Som jag tidigare nämnde så har jag också endast nosat på spelet, och även om musiken stundtals känns rätt tunn så är den genomgående känslan att större saker snart kommer hända.

Storyn tar givetvis en stor plats i denna typ av spel, och den i detta spel känns om än lite standardmässig så fortfarande bra och djup. Du spelar en liten pojke, namnet är spelarens val, som efter ha hittat och flyttat på ett magiskt svärd blir anklagad för att ha väckt ondska i världen igen, och därav deporterad från din by. Där tar själva berätelsen igång, och jag tror inte jag ska gå in mer på storyn just i detta inlägg.

Som jag sa tidigare, det kommer ta sin tid att sammanfatta detta spel. Dels är ett långt spel, dessutom ska jag spela igenom det två gånger. Därav kommer aktiviteten på denna sida gå ner under den närmaste tiden. Vi får se när jag återvänder, det kan hända att jag faktiskt har ett par ess i min rockärm. Fram till nästa gång, tack för mig!